Mange och Polisen

Written by: admin

June 3, 2022

Ett fönster var sönderslaget och dörren var uppbruten. Inne i kontoret stod Manges mamma och grät. Tjuvarna hade tömt ut innehållet i alla pärmarna, från alla hyllorna, på golvet. Nu stod hon upp till knäna i sju års bokföring som skulle sorteras enligt datum och verifikationsserie. En gång till.

Ute i butiken såg det lika illa ut. Hela hyllor hade välts och färgburkar hade öppnats och kastats på väggar, tak och golv samt på stora delar av varulagret. Den tillkallade polisen släntrade in med händerna djupt i fickorna. Han såg ut som måndag morgon personifierad, och det var inte på ett medlidsamt sätt. “Är det någon idé att jag ens skriver en rapport om detta” sa han trött. “Vi har ju inga resurser, så vi får aldrig fast dem”. –Inte riktigt vad en drabbad företagare vill höra i den situationen.

Mange själv hade andra problem än familjeföretaget att tänka på. Femtonårsdagen närmade sig med stormsteg och Victoria-moppen låg utspridd över halva garagegolvet. Den var ett vrak till att börja med, men den var vad de sparade födelsedagspengarna räckte till.

Mange är några år yngre än mig, men vi kommer från samma lilla by och vi kände varandra väl. På självaste födelsedagen fick han i alla fall moppen att gå, och små petitesser som lyse, tuta och stänkskärmar glömdes raskt bort. Vaddå? Moppen gick ju att åka på. Den hade ju till och med broms. I alla fall på bakhjulet. Om man tryckte hårt på tramporna. Jodå, moppen var en historisk relik redan i slutet av åttiotalet, men Mange var inte bekymrad. Han var i besittning av ett fordon som lovade frihet, självständighet, äventyr och kanske kunde sexdebuten klaras av när reviret plötsligt vidgades!

Glädjen varade dock bara tills Mange fick snuthäng som slutade med att han stod på öronen. Jag var där när han slokörad blev hemskjutsad i polisbil. Mopeden var belagd med körförbud och dessutom satt styret väldigt snett efter vurpan. Just den här dagen hade polisen stort pådrag efter trimmade mopeder i vår lilla by. Fem polisbilar och två motorcyklar jagade ungdomar som hade… tekniskt kunnande och en vilja att förbättra vissa saker på sina fordon.

Som jag minns det fick polismannen som skjutsade hem Mange, en inte helt finkänslig redogörelse för den där saken med resurser och prioriteringar av Manges föräldrar

Jag åkte i en pickup den dagen och föräldrarna frågade om jag ville hämta moppen. “Visst” sa jag och vände mig till polismannen. “Min bil är skattad och besiktigad” berättade jag, “men jag har inte fått skattekvittot ännu, blir det några problem”? –Nejdå sa polisen. Fordonet får användas direkt skatten är betald.

Självklart blev det problem. Hans kollegor var på mig som fästingar på en Labrador. Böter och körförbud deklamerades och någon moppe kunde jag glömma att hämta. Bilen skulle även omgående flyttas från platsen, men inte för egen maskin. Efter en lång stunds dividerande om vilket slags straff jag skulle få, så dök plötsligt polismannen som skjutsat Mange, upp. “Bilen är skattad och besiktigad” sa han. “Ingen är väl så dum att han åker hit med en olaglig bil”. Plötsligt var allt grönt och jag fick frakta hem moppen.

Följande sommar hade Mange ett sommarjobb i ett närbeläget samhälle. Han jobbade i café, och här bevittnade han en fräck stöld. Som den välanpassade medborgare som han trots allt fortfarande försökte att vara så anmälde han stölden till polisen. Det tog lång tid innan de dök upp och Mange såg dem då de klev in i fiket. En äldre arbetskamrat pekade mot Mange och sa “det är honom ni ska prata med”. Mange gick poliserna till mötes och sträckte fram handen och började att presentera sig. “OCH DU HÅLLER KÄFTEN OCH FÖLJER MED OSS” sa den ena av poliserna med hög röst, samtidigt som de tog ett fast grepp om varsin arm på honom och började släpa ut honom från hans arbetsplats. Inte förrän den äldre kollegan hann ikapp dem, spärrade vägen och sa att “Han är VITTNET, det var han som RINGDE till er”, släppte de honom och han fick lämna sin redogörelse. Mange är inte helt tappad och kunde ge signalement, smeknamn och visste till och med vid vilket gatukök de stulna pengarna nu troligtvis raskt matades in i flipperspelet. Polisen brydde sig inte och Manges tro på rättvisan falnade. Dessutom fick han ju ett fin-fint rykte efter att folk sett honom bli arresterad på arbetsplatsen.

Några år senare hade Mange körkort, egen bostad, och ett riktigt jobb med en riktig lön. Han hade till och med köpt en mobiltelefon. Han åkte runt i en engelsk små-Ford som fått en småvässad v6’a nedtryckt i motorrummet. Den bilen var snabb, högljudd och allt annat än välanpassad.

Just den här kvällen var det helg och ganska sent. Mange hade varit ute på frieri hos en riktig snygging, som senare skulle bli mor åt deras barn.

Då han passerade järnaffären lade han märke till att grinden var öppen och några skuggor kunde skymtas i mörkret på lastkajen. –Jag vände, berättade han för mig i telefon ett par dagar senare, och åkte tillbaka. Långsamt. Rupp-rupp-rupp lät sexan på tomgång. Visst var det folk på lastkajen. Kanske fem stycken. Han vände igen och stannade bakom ett hörn så att de skulle se ljuset från strålkastarna. De hörde ju att han var där, det är det ingen tvekan om. Plötsligt kom det en liten blå, polskregistrerad Fiat farande genom den öppna grinden. Den slirade ut på vägen och satte av i full fart. Mange fick ett stort leende över hela ansiktet när han skrattande hängde på. En Fiat med fem karlar i var ingen match för v6’an och han noterade registreringsnumret medan han körde. Plötsligt svängde de av norrut och Forden hängde på. Fiaten krängde och de smala däcken kämpade för att behålla greppet om nattfuktig asfalt. Även om Forden var uppbyggd med begagnade delar från den lokala skroten så lirade prylarna bra ihop och Mange var inte blyg för att gasa, och han kände sin bil väl. Polackerna hade aldrig en sportslig chans att undkomma.

Fiaten måste ha gått “flat out” för den byggde successivt fart mellan kurvorna, men då det, efter en lång nedförsbacke gick mer än 150 genom en av småbyarna tyckte Mange att det var tillräckligt med biljakt för den dagen, och han släppte dem. “Jaha”, sa jag i telefonen, “det finns ju bara en väg ut när man åker norrut på den vägen, och det är flera mil med bara skog. Ett enkelt gripande alltså. –Ringde du till polisen”?

–Näää, tok heller, sa han. “Då hade jag ju fått lov att prata med dem, och vi vet ju hur DET brukar gå”.

(Mange heter egentligen något annat och vill inte skylta med sitt riktiga namn även om ärendet är preskriberat sedan många år)

Non sponsored links below

You May Also Like…

Biläventyr

Biläventyr

–Tjena! Vad har du för dig imorgon? –Jobb, som vanligt. Har skitmycket som ska vara klart den här veckan. Hur så? –Jag...

Classic Car Week 2021 (torsdag)

Classic Car Week 2021 (torsdag)

Fler bilder från vecka 31 i Rättvik. Dessa bilder är från torsdagen. Spontancruising istället för Classic Car Week 2021.