First Racecar

I found some old images of my first team’s first race car. A Volvo 242 that we built up from parts from three different cars. We also got a lot of parts from the scrap yard. We had no sponsors so everything had to be as cheap as possible.

We had been asking around about about what costs to expect and we were told that if we did all the work ourselves then we could build a car for around 8,500 usd. It wouldn’t win for us, but we wouldn’t come in last either.

We were at the track, in a borrowed van, rented trailer and the sign-up fee paid for 2.600 usd, and we didn’t win, but we actually placed in the middle of the race. My team mates were very good at finding cheap solutions.

The year was 1996 and we kept developing the car for a few years until one of the drivers lost traction in the rain at Gelleråsen track, and put the car sideways into the armco. Thankfully the driver walked away unhurt, but the car was junk. In the second image you can see how the body has been wrapped around the roll cage.

The series that we were running in was the Swedish Endurance Cup that was held at different tracks around Sweden. The races were between 6 and 12 hours long so we were several drivers sharing the car. Fun times and we came in second as best. Not bad for a car that cost less than just a set of shock absorbers for some of the other teams.

… In swedish/På svenska:

Jag hittade några gamla bilder på mitt första teams första racerbil. En Volvo 242 som vi satte ihop av delar från tre olika bilar. Dessutom skaffade vi många delar på skroten. Billigt var ledordet.

Vi hade hört oss för om vilka kostnader som var involverade för att börja köra, och vi hade fått veta att om vi gjorde allt jobb själva så kunde vi bygga en bil för runt 70.000 spänn. Det skulle inte bli en vinnarbil, men vi skulle inte behöva komma sist.

Vi stod på banan, inklusive lånad dragbil, hyrt släp och anmälningsavgift för 22.000 kronor, och vi placerade oss mitt i fältet. Jodå, mina teamkamrater var väldigt duktiga på att finna billiga lösningar i garaget. Året var 1996 och vi fortsatte att utveckla bilen under några år tills en av oss förlorade greppet, i regnet, på Gelleråsen. Bilen for med bredsida in i ett räcke och blev skrot. Tack och lov klarade sig föraren helt utan skador. Lägg märke till att man kan se hur karossen har vikts runt störtburen. Säkerhet är viktigt. Serien som vi körde i var Svenska Långdistans Cupen; En lagtävling som kördes på olika banor runt om i Sverige. Cupen bestod av 6- till 12- och även en 24-timmars tävling. Vår bästa placering var en andra plats. Inte dåligt med en bil som kostat mindre än vissa andra teams stötdämpare.